Avrådan

Marocko - Agadir december -07:

-Hello, hello, Helloouuaa!!
Mister, my friend... how are you? Sweden? English? German?

-Swedish, no thanx, non merci, la shukran (ointresse, blick bort)

-Ah Swedish barra titta, hello, hello, here very nice food, look at menu!

-No thanx...

- Just look, very nice! (salmonella, magkramper, diarré, akuten Karolinska)


Tandvärk, kallt i vattnet, hotellkaffet smakar get, missförstånd, gammalt pass, väska försvunnen, prut(t)kultur, coverband med inspelat komp, Autumn leaves med fel ackord, tyska pensionärer på hotellbingo, skramlig hyrbil, arabisk sång till kl 01, oboy-baserad chokladmousse, lismande rävar, illrar, hyenor...


Aaahh äntligen hemma i mörkret och kylan, aldrig mer Marocko!

God Jul!

Semester

Nedre botten och lejonblog tar semester en vecka i Agadir - Marocko. Under tiden kommer guldfisken Frippe att hålla ställningarna på Kungsholmen. När Lucia går på lyfter vi.

Vi ses till jul!

Själen är större än världen

Mr Prfekt lånade mig filmen "Själen är större än världen", en film av Stefan Jarl från -85 om diskuskastaren Ricky Bruch. Romantiker göre sig icke besväret, här återges en excentrisk idrottsmans stenhårda kamp för att bli bäst i världen. Närbilder på injektioner av prestationshöjande medel, muggig träningslokal, vrål, grimaser, talk, svett, blod, tårar, saliv, bokstavligt talat, på riktigt.

Bruch presterade framför allt stort på träningarna och innehar det svenska rekordet än idag. Trots uppnådd kvalgräns vid uttagningen till OS 1984 blev han då inte uttagen pga schismer med os-kommitén. Men Ricky hade bestämt sig, han var 38 vid detta försök till comeback, långt över normal pensionsålder för dikuskastare. Han följer sedan os-paraden på tv och kan inte hålla tillbaka tårarna, hans ansikte i närbild. Han blir ursinnig och fortsätter träna, mer målmedveten än någonsin. Filmen avslutas med att han gör sitt rekordkast på en liten tävling i Malmö. Han är störst i världen men inte erkänd. Han läser upp resultaten för sin amerikanska tränare som tvingas erkänna: ja du är den störste.

Fantastiskt nära och oförskönad skildring av en man som vägrar ge upp sina drömmars mål.

Mäktigt! Omskakande! Inspirerande!

Nu öva gitarr!

För att göra en omelett

Jag är gitarristen som inte har något på gång, inget band, ingen publik. Drömmen har hängt upp sig som på en repad vinylskiva. Jag kommer aldrig att bli någon stor erkänd jazzgitarrist, eller musiker över huvud taget. Tusen youtube-kids i 9-årsåldern spelar skjortan av mig. Nu är jag 33 och så här blev det.

Don't get any big ideas, they're not gonna happen. Thom Yorke - Radiohead

Så nu skiter jag i det. Jag ger upp, det är folket från musikhögskolan som ska ha gigen.

Jaha. Det var det. Tretton år av meningslöst gitarrplinkande.

Men inne i huvudet fortsätter musiken. En bach-sonat, en sambalåt, musik jag hört eller spelat för längesedan. Vet inte hur eller varför jag minns varenda ton. De rullar i huvudet och när jag släpper fram dem kan jag inte bli av med dem. De sväller i volym och går inte att stoppa. Så jag tar upp gitarren och låter hjärnan berätta för fingrarna vilka toner som ska spelas. Varför inte, jag har ju gett upp nu. Jag kan lika gärna glömma omvärlden och bara spela, för min egen skull.

...och då syns plötsligt åter de första solstrålarna på drömmarnas horisont.

Insikt

René Magritte dans ses rapports avec André Breton et le surréalisme

Målet med uppsatsen är at studera den belgiske konstnären Reé Magrittes ideér i relation till surrealiströrelsen i Paris och dess grundare André Breton. Mot bakgrund av väl dokumenterade meningsskiljaktigheter mellan de båda utreds vad som förenar dem och vad som skiljer dem åt. Uppsatsen inleds med att belysa surrealismens uppkomst samt att presentera Magritte och Breton. I diskussionen ges en bild av Magrittes idéer om konsten och dess roll i samhället ställt mot Bretons surrealistiska grundidéer. Utifrån de konflikter som uppstod görs även jämförelser på det personliga planet.

Som student skrev jag två "stora" uppsatser. I minnenas allé där jag gör ett kort besök häpnas jag över den franska uppsatsens innehåll och ämnesval. En direkt fråga till mig själv i efterhand:
Hur omskakad blev världen av denna jämförelse mellan två fransktalande surrealister från början av 1900-talet?

Men det ska väl vara så, det är den tiden i livet då vi får tillåtelse att bygga luftslott av teorier och abstraktioner.
Vi vill också gärna tro att dessa är av vikt och gör avtryck i historien.
Sedan blir vi vuxna och världen blir påtaglig, den blir mat och hyra.

Idag sammanfattar jag allt så här långt och konstaterar att jag inte blivit akademiker ändå.
Allt jag åstadkommit av betydelse har jag gjort med mina händer.
Idag skulle jag varken kunna försörja mig eller spela musik om det inte vore för min vänstra hand.
Det blir inte mer konkret än så. Jag förstår nu, jag måste få vara konkret.
Jag spelar bäst den handgripliges roll.

Så efter 33 år kan jag lägga denna pusselbit till min identitet och styrkas därav, det känns bra. Men jag hade inte funnit den om det inte vore för de valhänta försöken att agera analytiker av fransk konsthistoria för åtta år sedan.

Sådana insikter förändrar allt och jag fortsätter söka efter pusselbitar, det är aldrig för sent att överraska sig själv.

Osynligt dragspel

moar funny pictures

Novemberskämt

Mil efter mil av permanent regnblöt räls. Glåmigt, dimmigt, fuktigt, kallt, oändligt. Brunsvart berggrund, gatlyktor i dimma.
Ingen snö. Så obevekligt mörkt, hopplöst och tungt att det blir humor. Jag ler för mig själv.

Analyze

I huvudet på en spårvagnsförare

En spegelvänd halvmåne och från toppen på den en slingrade orm åt väster. Tvärbanan och Nockebybanan, där sitter vi.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Skönt ibland, jättetråkigt ibland, stressande ibland, irriterande ibland, som alla jobb...

I grunden gäller: grön signal = kör, röd signal = stanna.

Från detta komatillstånd av understimulans kastas vi tvärt in i situationer där vi måste veckla ut alla bläckfiskarmar och lösa problem. Det piper, blinkar, ringer och tjuter, trycka där, kvittera där, anropa, lyssna, titta, felsöka och helst inte köra på Ing-Britt Olsson och hennes dvärgpudel. Nog så intressant tycker ni, men det där vänjer man sig vid, man vänjer sig.

Arbetet blir intressant först då man räknar in allt mänskligt beteende som sker omkring och i vagnarna. Det blir aldrig rutin, men det finns ett mått av förutsägbarhet; vi får nästan alltid bevittna människor på väg, insomnade i gränslandet mellan egoism och primitivt flockbeteende. Har en individ börjat gå över vägen fäller resten ner huvudet och följer efter oberörda av den 76 ton tunga dubbelvagnen som hastigt närmar sig. Flockens kraft är stark, mycket starkare än vi vill tro i denna tid av individualism. Det tycks inprogrammerat som hos rådjuren: Om du håller dig mitt i flocken klarare du dig bättre från vargarna. Intressant är den kontrast som uppstår mellan det moderna, civiliserade och de inprogrammerade djuriska beteendena.

Mitt i det spänningsfältet lever vi spårvagnsförare. Vi är människor som för säkerhetens skull måste följa reglerna och vi möts hela tiden av andra som inte följer reglerna. Vi måste tillämpa Bamses devis och tänka att den som är mycket stark måste vara mycket snäll. Till det måste vi lägga en portion av Jesus tankar och förlåta människorna då de inte vet vad de gör. Så nästa gång ni ser oss där uppe i hytten, skänk oss en tanke. Vi är tålamodets hjältar som balanserar elegant mellan barmhärtighet och kronisk moralpanik.

Valet

Måndag förmiddag, slötitt på TV, plötsligt ett budskap:

Du själv måste definiera vem du är. Låt inte känslorna styra dig, låt inte andras förväntningar styra dig, låt din vision styra dig, punkt.

Programmet heter Montel show och som gäst har han en viss Jack Canfield. Han är den där framgångsrika amerikanen med bländvitt leende upp till öronsnibbarna, titta själva!

Och här gör vi valet.

Antingen:

Där sitter han och ler, den jäveln. Kul för honom, säljer en massa böcker med sån där coaching-smörja, alla kan bli president... visst, säkert! Simma du vidare i din lagunformade pool i Californien. Det finns minsann vanliga jobb som ska skötas också. Det är ingen lek, chefen kör med mig, kunderna behandlar mig som skit, ja hela företaget är ett sjunkande skepp. Och den där Claesson på ekonomiavdelningen, jag kan inte med honom. Jag hoppas verkligen att det går åt skogen för hela företaget! Det vore rätt åt dom.

Eller:

Så där glad tänker jag också bli.

Det individuella

När jag som spårvagnsförare avlöser en annan förare upptäcker jag att inställningarna på stol, armstöd, nackstöd och speglar är väldigt skeva och konstiga, för det mesta. När jag provar någon annans sittställning undrar jag hur det är möjligt, allting känns helt fel! Knäna i bizarr vinkel, svankstödet trycker in skulderbladen, körspaken onåbar, backspegel visar takfläkt.

Och ungefär så tror jag det skulle kännas att tillfälligt gå in i en annan människas medvetande. Ni vet som de gör i filmen "Being John Malkovich". Detta slår mig varje gång jag tar över en körhytt från någon annan.
Jag kämpar med att inte tänka

Men hörrödu, så här kan du inte ha det!

utan att istället tänka

Mmm, intressant, ett annat sätt att köra, ditt sätt, bra, kör på

Det vore mycket lättare för mig om alla andra blev lite mer som jag.
Det är tidens melodi, var och en ska köra sitt eget formel 1-lopp där omgivningen diffust svischar förbi.

Glöm inte bort att stanna upp och lyssna, säger jag.

Hydrofoil windsurfing

Ööööh?

Wooow!

Jag måste få utbrista trots min introversion hur oändligt imponerad den här mannen gör mig: Brian May

"Avhandlingen, med titeln Radial velocities in zodiacal dust clouds, försvaras vid offentlig disputation 23 augusti." ...och en av de mest beundrade rockgitarrister genom tiderna.

Jag råkar veta från en dokumentär att Brian som ung tyckte det var jättejobbigt att bjuda upp tjejer på skoldanserna. Han var mycket mer bekväm på en scen med en gitarr runt halsen. Han var/är en begåvad introvert och om jag finge tillskriva mig bara det mest avlägsna släktskap med honom vore jag en glad tokstolle.

Om du som jag inte orkade läsa igenom hela texten om introversion så sikta på sista stycket: Developing Coping Introverts ; )

Om du orkar kan du som är extrovert få reda på hur du ska hantera såna som oss.

Men nog om vad vi är, viktigare är vad vi vågar eller inte vågar bli.

Brian vågade hela vägen.

Svenskars kärlek till engelska språket

Jag har bestämt mig för att dokumentera det varma omfamnandet av engelska språket ute bland verksamheterna. Det är ett fenomen som ökat markant tycks det mig. Jag klagar inte, jag är också en stor vän av det engelska språket, engelsklärare och allt. Är det ett utslag av svenskarnas ängsliga trendkänslighet undrar jag stillsamt, är engelska häftigare (coolare) än svenska?

Smaka på dessa översättningar och känn efter själva:

Coffee & Subs - Kaffe och fyllda baguetter
Muffin bakery - Muffinbageri
Bakery Roastery - Bageri och rosteri

osv...

Ego gone wild

Du har inte bett om det, jag vet, men här kommer en uppdaterad meritlista:

Vill ju inte skryta och så men nu ska det handla om mig, MIG, du måste titta, JAG, JAG, jag är en jävla karl som kan många konster, kolla på mig!! KOLLA KOLLA!

Windsurfare
Pizzabagare
Flöjtist
Jazzgitarrist
Spexbassist
Mediabevakare/Redaktör
Språklärare
Fil. kand. eng/fra
Hobby-översättare
Trevnadshumorist
och...




Välkomna alla att ta en tur längs de två vackra spårvagnslinjerna i Stockholm.
Det bjuds på silkeslena inbromsningar ; )

Job

Och nu har jag fått job enligt ordets ursprungliga betydelse. En trädgårdsmur ska byggas på Gevärsgatan 40 i Ängelholm hos mor och far. Min uppgift är enkel men beundransvärd, alla 190 "jobs" väger 30 kg och ska lyftas på plats...


...något som får mig att verkligen uppskatta de lätta fingermanövrarna med spårvagnsspaken. Om alla kunskaper och färdigheter på spårvägarna sitter på plats tar jag spårvagnsexamen nästa vecka.

I praktiken

I en liten rapport från verklighet och vardag kan meddelas att jag nu praktiserar med liv och lem ute i spårvagnarna. Idag fick min vagn besök av en yngling som hade förfalskat sin sms-biljett. Han ville inte betala och inte lämna vagnen när han så blev ombedd. Plötsligt kycklingbröstade han sig genom vagnen, med attityden hos en kattunge med tiger-självbild, går ut, går in igen, rör sig som en geting.
När han är ute kör jag, då hänger han sig fast i vagnen och försöker åka med, förmodligen ropandes något väldigt elakt om min, konduktörens eller min handledares mor.
Tumult. Hjälp! Anrop!

Men vi skakade honom av oss och stressade oss fram gravt försenade i den just begynnande rusningstrafiken...

Köra spårvagn: lugnt och glatt plingande i solen med tivolibalonger och mjukglass.

Nej, inte alltid, efter dagens pass måste jag måla om den tavlan.

klart slut

Musik inte bara bra

Återigen upptäcker forskningen något vi känslomässigt insett sedan länge. Musik är bra för människorna, de blir t.o.m. bättre på att utföra sitt arbete.

Nyckeln är att själv få välja. Undersökningen visar att påtvingad musik som lyssnaren inte vill höra ger motsatt effekt och kan rent av vara skadligt för hälsan!

Jag sommarjobbade på ICA i min ungdom. Jag kan i efterhand konstatera att det var den där "Hits from the sixties"-skivan som rullade hela dagarna som gjorde mig både lat och slarvig...

Apropå musikens effekter har jag tänkt mycket på användningen av musik i klädesaffärer. Jag förstår syftet. Vi ska bli berörda av musiken och känna oss lite coola som en försmak på det religiösa tillstånd som inträder när vi ålar i Boomerang-pikén. Som musiker är jag kanske överkänslig men oftast blir jag illa berörd och revolterar. Nej, jag vill inte höra till er musikaliska målgrupp, släpp mig, jag vill bara ha en tröja!!

Men det är svårt, musiken är stark och innan man vet ordet av så går man runt där och känner sig som en lätt kisande, obeskrivligt cool och snygg Andreas Wilson ur Ondskan. Och med den tanken följer: ja en sån där stekar-skjorta för 1700 skulle sitta jäligt fräscht asså...

Är jag ensam?

Tåget

Gillar att hoppa på tåget, känna vinden i ansiktet, vara i flödet. Utveckling och framfart, upp och ut, det är nu det händer!!

...bara jag ibland får promenera i skogen utan plan eller mål, tänka på ingenting, glömma allt jag lärt mig och förundrat lyssna på ljudet i fjärran av enstaka tåg som susar förbi.


(nedre botten tackar för det tillfälliga gästspelet från lejonblog)

Tvära kast

Av allt annat torkomtumlande som händer lyckas jag på drygt ett dygn klara en svettig jobbintervju och ett ännu svettigare arbetspsykologiskt test.
Så nu ska jag, håll i hatten, bli spårvagnsförare på tvärbanan alvik/nockeby.

Kodandets och stressredaktionens dagar är över... för den här gången.

Efter ett bisarrt test av simultankapaciteten som går emot allt vad hjärnhälsa heter så står det i alla fall klart att tvärbanan kommer att rulla under mina fingrar till sommaren.

Moder Natur - Neurosen 1-0

Pappret med texten som var vår, knycklade ihop det och slängde det i papperskorgen.

Jagade och jagades av demoner i underjordiska labyrinter med slocknande fackla.

Hittar pappret, vecklar ut det, texten har flutit ihop till något nytt.
Det står klart och tydligt:

var inte rädd
andas
kom till mig
det är okej
både vi och du och jag
behåll nyckeln
här är ditt hem

Far o flyger, lyssnar, hjälper, älskar, spelar, sjunger, skojar, pratar o nojsar.

Svärmar av surrande tankar, ljud, blixtar av ljus, frasande lakan.

I solar plexus en liten spinnande elektrisk motor, stannar aldrig, ingen ro.

Nu stänger jag alla input-kanaler, ska städa i kosmos. Sova. Sova.



Men det är bara jag.

Samtidigt smälter polarisarna och isbjörnar dör ensamma på irrande isflak, Frankrike brinner, någon blir knivskuren i Liljeholmen...
I bakgrunden hörs tonerna av revolutionens symfoni i landskap och klimat, i verklighet och media.

gitarrnörderi

Pat ser ut som ett penntroll i motvind men han spelar bra, tycker jag, tralala.

Spänning och avslappning

Mmm, översätta norsk avhandling om åtgärder mot legionärssjukan och äta drottningsylt med gratängsked.

Nya ord

Det finns ett pärlband av nya charmiga ord som speglar vår samtid på Svenska Akademins hemsida, vi noterar så klart ordet blogg.

Jag har läst i en bok

Min senaste livsmentor, Owe Wikström, skriver om yttre och inre resor. Han beskriver i detalj med alla sina sinnen vad som händer under hans besök i Rom och Paris. Samtidigt resonerar han klokt om det där med att längta bort och att inte hitta hem.

Själv irrar jag runt på stan med vilsen blick i tron att ett par nya hifi-högtalare kommer att förhöja livskänslan men i bakhuvudet ekar Wikströms ord då han citerar munken Franciskus:

Mästare, hjälp mig att söka inte så mycket att bli tröstad som att trösta, inte så mycket att bli förstådd som att förstå, inte så mycket att bli älskad som att älska. Ty det är genom att ge som vi får ta emot, genom att förlåta som vi får förlåtelse, genom att mista vårt liv som vi vinner det. Det är genom döden som vi uppstår till det eviga livet.

Det finns ett djupare livsspår bortom de böljande känslorna där vi måste sänka ner tåghjulen och ta fart framåt med stadig blick och stark vilja. De flackande irrvägarna från en dag till en annan tunnar ut vår själ alltmedan tiden går.
Jag uppmanar ingen annan mer än mig själv.

Idag sätter jag mig och plankar låtar, tar fram texter, skriver ner ackord, spelar gitarr och sjunger. Det har jag nästan alltid gjort, jag kan det, jag tycker om det. Ett livsspår som glöder rött i mitt liv. Hjälp mig bara nu att hålla fast, att fullfölja, att orka så att det blir nånting av ett nån gång!

If the weather changes

...when the sun comes out I love you

If the weather changes, Josef och Erika
Album: Wallpaper Stories

livet rasar framåt

...mina dagar som glåmig och saktfärdig fotgängare genom Hagsätra-dalen är över. Nu ligger blott ett svartvitt streck i luften och mot tunnelbanan räcks ett stolt finger upp i luften. Jag tänkte jag köper en cykel, jag köpte en cykel.

Och allt händer i en rasande fart: gör en sinnessjuk kinesisk version av en Kent-låt, cyklar sönder arsle och händer, kockar i kafé och gör dillsås för första gången i mitt liv, lyckas, gör ärtsoppa för första gången i mitt liv, lyckas, somnar kungligt i Hästens med kärleken ; ) fixar gig och äter glass, lever...

Ångerfull kalkon och giganter återförenas

...samtidigt någonstans i Skåne

Dau, Maj-Britt, ska darnte va litta meir fitt i pannan?

Attraktion

Spring efter mig och jag flyr.
Ignorera mig och jag kommer springande.

Våren

Där ute i rymdens tystnad syns jorden rotera i sin omloppsbana runt solen, lugnt och stilla.
Nu börjar hon luta sig mot solen igen på det norra halvklotet och de små människorna tittar förundrat. Deras frusna själar tinar och börjar pulsera, som om våren kom till dem för första gången, igen. Allting blir möjligt, igen. Drömmarna, kärleken, livet tar ny fart, igen.
Jorden är klok, hon vet att vi glömmer snabbt och varje år kommer våren tillbaka, för första gången, igen.

Storhet

När jag är stor snör jag på mig ett par oljetankers, kastar upp en lasso runt månen och åker vattenskidor på världshaven.

När jag är liten blir jag stum som indianhövdingen i Gökboet.

-Se upp nu era jävlar, här kommer jag!!!

-Tyst, lämna mig ifred.

Illusion

Just cause you feel it, doesn't mean it's there

ur There there - Radiohead

Min skräck

Drömde i natt att jag befann mig på något slags rymdskepp, allt såg ut som i en Alien-film tills jag plötsligt hittade ner i en annan del av skeppet som påminnde mer om en vårdcentral. Vet inte vad jag hade för roll på skeppet men jag gick runt och fingrade på nycklar och andra saker som skulle ordnas, vara perfekt. Två kvinnor fanns i "vårdcentralen" och verkade vara sköterskor på något sätt. En pojke befann sig längre in i den undre delen av skeppet, han kom fram till mig, ställde frågor och störde mig, verkade vara i 13-årsåldern. Han hängde sig fast och förstörde sakerna jag försökte ordna, fick mig ur balans.

Jag tappade fattningen och brottade ner honom men han var som gjord av gummi och kunde inte kuvas. Till slut lämnade jag rummet och sa till en av kvinnorna att jag inte klarade av honom, hon sa att hon skulle hålla honom kvar . Jag började springa, kändes som att han skulle följa efter. Jag kom till andra delen av skeppet som jag tror var en återvändsgränd, fanns ingenstans att ta vägen. Jag vände mig om springande och nu såg jag honom komma efter mig, fick panik och skulle attackera honom på något sätt, sedan vaknade jag, skräckslagen...

...den obehagliga känslan är kvar fortfarande, inget monster, inget spöke, ingen rymdvarelse, en 13-åring som rubbar mina cirklar är min största skräck!

Mina cirklar är nog mer rigida än jag vågar erkänna och mer så ju räddare jag blir.
I vaket tillstånd minns jag att Arkimedes cirklar var ritade i sand, en våg, en vindpust och de är borta...

Är trygg här i min bubbla med mina cirklar, men kommer ingenstans.

Förhöjt lagom

En äng med vita sippor,
lekande solbris och skrattande fåglar
Små vågor mot liten strand
Smultron och grädde

Inte bara smultron, för sött, för rött
Inte bara grädde, för fett, för vitt

Solen värmer och vinden svalkar;
ett förhöjt lagom

Vi är naturens barn

Frågan och svaret

Förfest (Koops samplade jazz i bakgrunden)

tystnad


tystnad


tystnad


tystnad


tystnad


- Jaha, vad jobbar du med då?

-Mig själv

Vardagskampen

Så där, jag är tillbaka efter en jorden runt resa under havet, såg den förhistoriska hajen, en sån ful rackare!

Jag sätter på mig skorna för att gå ut, sedan går jag och släcker lamporna hämtar pengar/mp3-spelare... Det blir grus på golvet. Jag hatar grus på golvet.

--Sätt på dig skorna sist så slipper du grus.

Har provat, det gick ett tag men nej, jag betalar priset för att få vara fullkomligt impulsiv och oplanerad. Jag är beredd att i vredgad ångest dammsuga hallen två gånger om dagen. Jag är nämligen också mycket känslig, som sagt, jag hatar gruskorn på golvet...

jag HAAATAR DET, FAAAAN!!!!

Kläder av, höftskinn, träpåk, vild blick, skogslöpning, frustande och vilt svingande av tung påk mot levande och döda ting. Igelkottar och ekorrar flyr undan, svampar och löv yr i luften, explosioner av träflisor, konturerna av ursinnig förtidsman, skägg, tovigt hår vispar våldsamt genom sovande vinterskog.

Sen vaknar förtidshulken upp, inte längre grön, i kassakön.

-- Det blir 56,50, vill du ha kvittot?
--Nej du kan slänga det.


Allt händer i mitt huvud.

Kaffe

Tre deciliter vatten, kallt ur kranen.
Blå knappen på kokaren, tryck ner.
Vänta.
Öppna burken, två och ett halvt mått.
Rör om i Bodumpress för singelhushåll.
Vänta.
Tre centimeter mjölk i kopp.
Pressa ner filter.
Blicka sömnigt på snabba talgoxar.
Drick.

En minuts odödlighet
Imorgon samma sak

Stanley och CG

Jag har en fin bok med text och stora bilder, den handlar om Stanley Kubrick -- filmregissören framför alla andra enligt mig och många fler. Det visar sig att även han gick till Carl-Gustav Jung för att få insikter om det mänskliga psyket. Människans dubbla natur är faktiskt det huvudtema som går igenom alla hans filmer från den första till den sista. Världen är inte skapad av gud utan av kampen mellan det goda och det onda som båda försöker ta kontroll (Manicheanism).

We are capable of the greatest good and the greatest evil, and the problem is that we often can't distinguish between them when it suits our purpose, detta insåg Stanley som ung.

Här skulle vi kunna ge oss hän i en vild jakt efter referenser till Jungska arketyper och gå loss på Kubricks filmer som ivriga filmvetarstudenter men, nej just det, vi talar inte, vi handlar.
Med andra ord, se hans filmer och njut dem som konstverk.

Okej då, ett exempel, det tydligaste: I Full metal Jacket kritiseras Joker av ett högt befäl för att ha texten born to kill på hjälmen OCH ett fredstecken på jackan.

Is that some kind of sick joke?

No, I was trying to suggest something about the duality of man, a Jungian thing, sir!
(fritt ur minnet)

Det går med all rätt att hävda att film är för livsfega, vi fegar ur vårt eget liv en stund och tittar på film istället. Jag inser nu att Kubrick gjorde film för de djärva, för de som vågar se både det vackra och det fula, för de som vågar bejaka ljuset OCH mörkret i sig själva och i tillvaron.

Världen kan aldrig bli bara god, eller bara ond.

svart hål

Svävande tyst genom rutmönster krökt
Ni anar en lutning, en fläkt av ett vacuum
Ingen kan se men ni vet att det finns
Ni känner magneten, ni ser ingenting
Det svarta är något, men detta är intet
Det slukar er hela så gå inte nära
Det vet allt, det ser allt, men ger ingenting
Det vet allt, det ser allt, men ger ingenting

Fyra nyanser

När en lagom påläst person som jag grubblar ett tag kan det ploppa fram små teorier.
Fyra nyanser av all slags mänsklig aktivitet:

SVÅRT OCH TRÅKIGT
Inte att rekommendera om du inte har mål och sikte klart inställt på en stor belöning längre fram på vägen. Ett läge för extrema äventyrare som t ex promenerar till nordpolen.

LÄTT OCH TRÅKIGT
Normalläget för den genomsnittlige kontorsråttan, kan vi anta. Ett tillstånd många av oss accepterar 8 timmar om dagen för att få pengar insatta på kontot varje månad. Att dammsuga.

LÄTT OCH ROLIGT
Att titta på mindre krävande teveprogram, äta godis, spela samma dataspel många gånger, göra något man är duktig på och kan bra. Men varning ! Det här tillståndet är flyktigt, det tenderar att ganska snabbt leda oss raka vägen in i LÄTT OCH TRÅKIGT eller ge oss en känsla av tomhet eller lätt illamående.

SVÅRT OCH ROLIGT
Det här är vår sweet spot. I detta tillstånd ligger ribban på precis rätt höjd, lite för högt, men när vi tar sats med det yttersta av våra krafter och talanger seglar vi över. Då blir vi väldigt, väldigt glada och ganska snart går vi och höjer ribban lite till.

Precis som alla andra beteendevetare måste jag så klart inflika hur relativt och subjektivt det här är. Det växlar ju hela tiden och det ber0r på vem man är osv bla bla bla
...förpackningen är hermeneutiskt tillsluten.

Hur som helst, det var SVÅRT OCH ROLIGT att skriva om det och jag är tillfreds ; )

Efter detta inlägg tar jag med glädje emot både beröm och utskällningar.

Bli gräddskåning

Mer hälsa:

http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_14546168.asp

...blir man inte väldigt sugen på en nyfriterad sockermunk?

När jag säger gräddskåning tänker jag speciellt på en viss herre som bor granne med min kära morfar i Kvärlöv en bit utanför Landskrona. Han är storbonde. Min morfar är en liten man men en stor schackspelare och vän av människor och natur. Storbonden heter Bengt och när man möter honom får man under ett ögonblick stirra rakt in i den skånska ursjälen. Det här är en man som vet hur man driver en gård, han kan skilja på föda och ogräs, han vet råd när andra famlar tafatt och framför allt, det ska vara riktig grädde i såsen!
Min egen morfar är en annorlunda figur, han är den store tänkaren, schackstrategen, och han välkomnar allt som naturen bjuder. Besökande igelkottar och katter får sig en bit bacon och alla växter tillåts kärleksfullt växa som de behagar.
Bengt besöker morfar ibland så vitt jag vet och de är nog inte alltid överens om hur saker ska skötas men jag tror de har trevligt.

Jag tror de har klart för sig vad som är gött och de vet nog inte vad en blogg är för något.

Borde

Jag borde bli mer politisk, jag borde bry mig mer om miljön, jag borde ta ställning och kämpa för jämlikhet i samhället, jag borde ge mer pengar till hjälporganisationer, jag borde köpa situation Stockholm oftare, jag borde zooma ut oftare, jag borde inte köpa fisk från Östersjön... jag borde sälja allt jag äger och flytta ut i skogen, hoppa av plast- och kretskortcirkusen, finns ju de som gjort så.

Men jag är klokare än så:

Låt mig få citera min översättning av Ralph Waldo Emerson som i sin essä Self-reliance ger mig stöd.

Det finns en punkt i varje människas bildningsresa då hon kommer till övertygelsen att avundsjuka är okunnighet; att imitation är självmord; att hon måste ta sig själv för den hon är på gott och ont, även om universum är fyllt av godhet kan inga sädeskorn till mättande bröd komma till henne annat än genom mödan hon lägger på den jordlott som är given henne att bruka.

Så, för mig, liksom för dig, finns en jordlott som är den innersta kärnan och högst av alla visdomsord placerar jag idén att var och en måste följa sin sanning. Det låter kanske självklart och du vet säkert redan det här, men det är svårt och överallt, överallt ser jag beteenden som är dödskrik från kvävda själar, alkohol, porr, tobak, fett, socker, sensations-TV, dataspel, teknikmagasinet, shoppingkomplex...

Så följ mig på vägen inåt, prata inte, ta upp din plog och samla dina krafter.
Säg aldrig mer, jag borde...

En öppning

Det är ju så att jag just nu saknar jobb och har inget ställe dit jag kan gå och vända papper och dra i spakar. Jag saknar dock inte sysselsättning. Jag har ju en blogg och måste komma hem till boet med jämna mellanrum och mata er skrikande fågelungar som är mina kära läsare.
Under dagen surfade jag lika glatt som vanligt in på ams.se och där fanns det, jobbet!

Det fastighetsbolag där jag bor olagligt i andra hand söker en bostadsuthyrare och en sådan har bland annat som uppgift att kontrollera olagligt boende i andra hand...
Så, där dyker den till slut upp, tidernas chans att sparka mig själv i arslet! Ta mig själv på bar gärning. Sätta mig själv på gatan.

Det skulle göra susen tror jag, att sova under någon snötäckt utegrill i Hagsätra ett par månader. Skulle bli mer hungrig då kanske, mer försigkommen, mera darrigt påflugen som man ska vara. Jobba som medlemsrekryterare för ideell organisation i Götgatsbacken. Andas kort och häftigt. Liten hund.

Nej, jag föredrar katter.

Hälsotips från nedre botten

Principen är enkel, du får äta precis vad som helst: finska gelékulor, olivmortadella, pringles, romerska bågar, canneloni, naanbröd, äppelmunkar... bara du tar en morot efteråt. Vad många inte känner till är morotens allom förlåtande effekt på intaget av med synd förknippade produkter.

Att motionera är också ett populärt sätt att hålla formen och jag står i princip bakom denna inställning. Om du känner osäkerhet inför träning och fitness följer här en liten devis som du kan hålla i handen på vägen:

Det är bättre att göra 5 situps varje dag än att göra 1825 på juldagen.

Lycka till!

Kortisar

*Vore jag inte varit så rädd för sprutor hade jag nog börjat knarka, det hade varit kul.

*Ja, en vacker dag ska väl jag också bli mamma.

*Var det inte lördag igår också?

*Minipjäs:

- Meningen med livet är en McFlurry!
-Ja! MMM, med dajm.
-Nej, hellre smarties tycker jag.
-Nej nej nej, dajm!
-Alltså, ge dig! Smarties!
-Ah, du har taskig smak helt enkelt, skit i det, vi sticker och tränar.
-Så det finns ingen mening med livet?

*Om jag vore ett djur skulle jag nog se ut ungefär som Ulf Elving.

*När världen rämnar, när livet tar slut, när kärleken lämnar, när vänskap upphör, när allt blir svart, när allting har frusit, när hoppet är ute, då kan man alltid sätta sig på golvet och äta strösocker.

Morgonproceduren

Idag! Jag har det! Det nya livet börjar!

Jag ska bli redakt... eller medi... eh skrib... eh köra bil... vakta museum... bära brev... ta foto... sälja biljetter, ta tempen, vakta låset, spela banjo, bli känd, bli okänd, jobba med teknik och människor och papper...

...jo men där nånstans har vi väl ringat in det ändå va?
Oj, vad skönt det känns!

gonatt

Motsatsen

Det sägs att alla människor bär runt på en skuggbild av sig själva, av det motsatta könet. Denna skugga representerar allt det som vi inte själva vill eller kan vara. Den som vill mogna som människa och bli mera hel bör ge sig i kast med denna motsats och lyfta fram henne eller honom. (dvs om du tror på CG Jung)

Möt min skugga: Jeanette, 21

Hej alla goa glada!

Va kul att ni kollar in min sida! Ja, alltså, jag heter Jeanette, är 21 år och har precis börjat jobba på lyckochansen på TV6. Jag sökte dit i september förra året, OCH FICK DET! shit!! va gla jag blev! ja ba, skrek och hoppade, helt galen typ!
Ja, jag vet inte, jag har nog alltid gillat att stå i centrum, enda sen jag var liten du vet. Jag blir så himla rastlös av att bara va hemma, jag måste snacka med folk. Vi brukar gå ut på stan några gånger i veckan, jag och tjejgänget du vet ; ) Parta, snacka med folk, kolla killar *fniss* , Alltså gud! Fia hångla upp en sån sjuuukt snygg kille förra helgen!!
Så här va, jag tycker inte man ska krångla till det, ut och träffa folk, ha kul, ta för sig liksom! Det är mitt motto, Jag fattar inte dom som sitter och läser hela dagarna, sååå tråkigt!
Ja, i skolan, jag var nog lite av en idol för många, jag har alltid varit noga med utseendet och många i min klass i gymnasiet tog efter min stil liksom. Många var nog avundsjuka på att jag tog dom snyggaste killarna också ; ) oj det ringer, det är nog Fia... gatta go!

see ya!
puss o kram

Nettan

Badrumsmatematik

En tvålkopp genom tre örontops, vad bidé?
Derivatan av badkarskröken gånger handdukarna, vad bidé?
Tandborstens strån upphöjt till spegelns diagonal, vad bidé?
Tvättkorgens rymd i cm3 minus totala antalet spolningar sedan OS i Lillehammer , vad bidé?
Dasslockets yta inverterad och gångad med silverfiskens medellivslängd, vad bidé?
Fyra maxi-size-rullars totallängd delat med min egen Arkimedes-vikt, vad bidé?
Duschvattnets hastighet gångat med hypotenusan av draperiet, vad bidé?
Antalet dagar sedan golvbrunnen blev rensad, VAAAD BIDÉÉ?

Modern och de små barnen

Hon bjuder upp till fest, kaosmönster av snösprejat kvistverk mot sol och blått.
Modern, jorden, andas tungt och långsamt sedan begynnelsen med lungor stora, ärrade.
Hon ser oss springa, titta, blunda, vakna, somna in och ut ur
flyktiga ögonblick, rumlandes på väg.

Hon ler med munnen, svagt, men i ögat väller stilla tårar. Hennes röst är mjuk och mäktig.
Var är ni älskade barn?

Här är jag mamma! Jag fotograferar dig! Du får plats i min nya mobilkamera med megapixlar.
Nu kan jag se dig på min skärm!