Vardagskampen

Så där, jag är tillbaka efter en jorden runt resa under havet, såg den förhistoriska hajen, en sån ful rackare!

Jag sätter på mig skorna för att gå ut, sedan går jag och släcker lamporna hämtar pengar/mp3-spelare... Det blir grus på golvet. Jag hatar grus på golvet.

--Sätt på dig skorna sist så slipper du grus.

Har provat, det gick ett tag men nej, jag betalar priset för att få vara fullkomligt impulsiv och oplanerad. Jag är beredd att i vredgad ångest dammsuga hallen två gånger om dagen. Jag är nämligen också mycket känslig, som sagt, jag hatar gruskorn på golvet...

jag HAAATAR DET, FAAAAN!!!!

Kläder av, höftskinn, träpåk, vild blick, skogslöpning, frustande och vilt svingande av tung påk mot levande och döda ting. Igelkottar och ekorrar flyr undan, svampar och löv yr i luften, explosioner av träflisor, konturerna av ursinnig förtidsman, skägg, tovigt hår vispar våldsamt genom sovande vinterskog.

Sen vaknar förtidshulken upp, inte längre grön, i kassakön.

-- Det blir 56,50, vill du ha kvittot?
--Nej du kan slänga det.


Allt händer i mitt huvud.