Hon bjuder upp till fest, kaosmönster av snösprejat kvistverk mot sol och blått.
Modern, jorden, andas tungt och långsamt sedan begynnelsen med lungor stora, ärrade.
Hon ser oss springa, titta, blunda, vakna, somna in och ut ur
flyktiga ögonblick, rumlandes på väg.
Hon ler med munnen, svagt, men i ögat väller stilla tårar. Hennes röst är mjuk och mäktig.
Var är ni älskade barn?
Här är jag mamma! Jag fotograferar dig! Du får plats i min nya mobilkamera med megapixlar.
Nu kan jag se dig på min skärm!
No comments:
Post a Comment