Stanley och CG

Jag har en fin bok med text och stora bilder, den handlar om Stanley Kubrick -- filmregissören framför alla andra enligt mig och många fler. Det visar sig att även han gick till Carl-Gustav Jung för att få insikter om det mänskliga psyket. Människans dubbla natur är faktiskt det huvudtema som går igenom alla hans filmer från den första till den sista. Världen är inte skapad av gud utan av kampen mellan det goda och det onda som båda försöker ta kontroll (Manicheanism).

We are capable of the greatest good and the greatest evil, and the problem is that we often can't distinguish between them when it suits our purpose, detta insåg Stanley som ung.

Här skulle vi kunna ge oss hän i en vild jakt efter referenser till Jungska arketyper och gå loss på Kubricks filmer som ivriga filmvetarstudenter men, nej just det, vi talar inte, vi handlar.
Med andra ord, se hans filmer och njut dem som konstverk.

Okej då, ett exempel, det tydligaste: I Full metal Jacket kritiseras Joker av ett högt befäl för att ha texten born to kill på hjälmen OCH ett fredstecken på jackan.

Is that some kind of sick joke?

No, I was trying to suggest something about the duality of man, a Jungian thing, sir!
(fritt ur minnet)

Det går med all rätt att hävda att film är för livsfega, vi fegar ur vårt eget liv en stund och tittar på film istället. Jag inser nu att Kubrick gjorde film för de djärva, för de som vågar se både det vackra och det fula, för de som vågar bejaka ljuset OCH mörkret i sig själva och i tillvaron.

Världen kan aldrig bli bara god, eller bara ond.