livet rasar framåt

...mina dagar som glåmig och saktfärdig fotgängare genom Hagsätra-dalen är över. Nu ligger blott ett svartvitt streck i luften och mot tunnelbanan räcks ett stolt finger upp i luften. Jag tänkte jag köper en cykel, jag köpte en cykel.

Och allt händer i en rasande fart: gör en sinnessjuk kinesisk version av en Kent-låt, cyklar sönder arsle och händer, kockar i kafé och gör dillsås för första gången i mitt liv, lyckas, gör ärtsoppa för första gången i mitt liv, lyckas, somnar kungligt i Hästens med kärleken ; ) fixar gig och äter glass, lever...

Ångerfull kalkon och giganter återförenas

...samtidigt någonstans i Skåne

Dau, Maj-Britt, ska darnte va litta meir fitt i pannan?

Attraktion

Spring efter mig och jag flyr.
Ignorera mig och jag kommer springande.

Våren

Där ute i rymdens tystnad syns jorden rotera i sin omloppsbana runt solen, lugnt och stilla.
Nu börjar hon luta sig mot solen igen på det norra halvklotet och de små människorna tittar förundrat. Deras frusna själar tinar och börjar pulsera, som om våren kom till dem för första gången, igen. Allting blir möjligt, igen. Drömmarna, kärleken, livet tar ny fart, igen.
Jorden är klok, hon vet att vi glömmer snabbt och varje år kommer våren tillbaka, för första gången, igen.

Storhet

När jag är stor snör jag på mig ett par oljetankers, kastar upp en lasso runt månen och åker vattenskidor på världshaven.

När jag är liten blir jag stum som indianhövdingen i Gökboet.

-Se upp nu era jävlar, här kommer jag!!!

-Tyst, lämna mig ifred.

Illusion

Just cause you feel it, doesn't mean it's there

ur There there - Radiohead

Min skräck

Drömde i natt att jag befann mig på något slags rymdskepp, allt såg ut som i en Alien-film tills jag plötsligt hittade ner i en annan del av skeppet som påminnde mer om en vårdcentral. Vet inte vad jag hade för roll på skeppet men jag gick runt och fingrade på nycklar och andra saker som skulle ordnas, vara perfekt. Två kvinnor fanns i "vårdcentralen" och verkade vara sköterskor på något sätt. En pojke befann sig längre in i den undre delen av skeppet, han kom fram till mig, ställde frågor och störde mig, verkade vara i 13-årsåldern. Han hängde sig fast och förstörde sakerna jag försökte ordna, fick mig ur balans.

Jag tappade fattningen och brottade ner honom men han var som gjord av gummi och kunde inte kuvas. Till slut lämnade jag rummet och sa till en av kvinnorna att jag inte klarade av honom, hon sa att hon skulle hålla honom kvar . Jag började springa, kändes som att han skulle följa efter. Jag kom till andra delen av skeppet som jag tror var en återvändsgränd, fanns ingenstans att ta vägen. Jag vände mig om springande och nu såg jag honom komma efter mig, fick panik och skulle attackera honom på något sätt, sedan vaknade jag, skräckslagen...

...den obehagliga känslan är kvar fortfarande, inget monster, inget spöke, ingen rymdvarelse, en 13-åring som rubbar mina cirklar är min största skräck!

Mina cirklar är nog mer rigida än jag vågar erkänna och mer så ju räddare jag blir.
I vaket tillstånd minns jag att Arkimedes cirklar var ritade i sand, en våg, en vindpust och de är borta...

Är trygg här i min bubbla med mina cirklar, men kommer ingenstans.

Förhöjt lagom

En äng med vita sippor,
lekande solbris och skrattande fåglar
Små vågor mot liten strand
Smultron och grädde

Inte bara smultron, för sött, för rött
Inte bara grädde, för fett, för vitt

Solen värmer och vinden svalkar;
ett förhöjt lagom

Vi är naturens barn

Frågan och svaret

Förfest (Koops samplade jazz i bakgrunden)

tystnad


tystnad


tystnad


tystnad


tystnad


- Jaha, vad jobbar du med då?

-Mig själv

Vardagskampen

Så där, jag är tillbaka efter en jorden runt resa under havet, såg den förhistoriska hajen, en sån ful rackare!

Jag sätter på mig skorna för att gå ut, sedan går jag och släcker lamporna hämtar pengar/mp3-spelare... Det blir grus på golvet. Jag hatar grus på golvet.

--Sätt på dig skorna sist så slipper du grus.

Har provat, det gick ett tag men nej, jag betalar priset för att få vara fullkomligt impulsiv och oplanerad. Jag är beredd att i vredgad ångest dammsuga hallen två gånger om dagen. Jag är nämligen också mycket känslig, som sagt, jag hatar gruskorn på golvet...

jag HAAATAR DET, FAAAAN!!!!

Kläder av, höftskinn, träpåk, vild blick, skogslöpning, frustande och vilt svingande av tung påk mot levande och döda ting. Igelkottar och ekorrar flyr undan, svampar och löv yr i luften, explosioner av träflisor, konturerna av ursinnig förtidsman, skägg, tovigt hår vispar våldsamt genom sovande vinterskog.

Sen vaknar förtidshulken upp, inte längre grön, i kassakön.

-- Det blir 56,50, vill du ha kvittot?
--Nej du kan slänga det.


Allt händer i mitt huvud.