Tuesday, March 6, 2007

Min skräck

Drömde i natt att jag befann mig på något slags rymdskepp, allt såg ut som i en Alien-film tills jag plötsligt hittade ner i en annan del av skeppet som påminnde mer om en vårdcentral. Vet inte vad jag hade för roll på skeppet men jag gick runt och fingrade på nycklar och andra saker som skulle ordnas, vara perfekt. Två kvinnor fanns i "vårdcentralen" och verkade vara sköterskor på något sätt. En pojke befann sig längre in i den undre delen av skeppet, han kom fram till mig, ställde frågor och störde mig, verkade vara i 13-årsåldern. Han hängde sig fast och förstörde sakerna jag försökte ordna, fick mig ur balans.

Jag tappade fattningen och brottade ner honom men han var som gjord av gummi och kunde inte kuvas. Till slut lämnade jag rummet och sa till en av kvinnorna att jag inte klarade av honom, hon sa att hon skulle hålla honom kvar . Jag började springa, kändes som att han skulle följa efter. Jag kom till andra delen av skeppet som jag tror var en återvändsgränd, fanns ingenstans att ta vägen. Jag vände mig om springande och nu såg jag honom komma efter mig, fick panik och skulle attackera honom på något sätt, sedan vaknade jag, skräckslagen...

...den obehagliga känslan är kvar fortfarande, inget monster, inget spöke, ingen rymdvarelse, en 13-åring som rubbar mina cirklar är min största skräck!

Mina cirklar är nog mer rigida än jag vågar erkänna och mer så ju räddare jag blir.
I vaket tillstånd minns jag att Arkimedes cirklar var ritade i sand, en våg, en vindpust och de är borta...

Är trygg här i min bubbla med mina cirklar, men kommer ingenstans.

2 comments:

Anonymous said...

Det var verkligen något för drömtydarna att bita i. Min största skräck är nog också 13-åriga människor när jag tänker efter.

Anonymous said...

Trots kavat yttre - rubba icke mina cirklar. Jag är du. Också.