Jag jobbade en tid som vaktmästare på Halmstads stadsteater och en av uppgifterna var att sitta eldvakt inne i salongen. Det innebar helt enkelt att man satt och tittade på föreställningen under arbetstid, inte så pjåkigt. Vid ett tillfälle hade jag turen att få lyssna på en föreläsning av en man som heter Leif Alsheimer. Han är universitetslektor på Internationella Handelshögskolan i Jönköping och har skrivit en bok som heter bildningsresan. Under en av sina föreläsningar upptäckte han att studenterna inte visste vem Kafka var. Då bestämde han sig för att något måste göras varpå han såg till att studenterna vid sidan om ordinarie studier fick läsa 120 betydande skönlitterära verk under sin utbildning. Tanken var att de unga studenterna inte enbart skulle lära sig det instrumentella material enbart kopplat till själva yrkesutövandet. De skulle också lära sig vad det är att vara en vuxen människa i ett samhälle med alla ställningstaganden som det innebär. Detta gör vi inte, menar Leif och undertecknad, genom att memorera och ensidigt utveckla bara de kunskaper och färdigheter som en viss tenta kräver, eller ett visst yrke. Nej, det gör vi genom att bolla våra egna föreställningar och tankar mot varandra och i samspel med läsandet av stora författare, sådana författare som har ett rikt språk och som utforskar de riktigt stora frågorna. Då går vi från fragmentarisk efemär kunskap till sammanhangsskapande kunskap. Vi går från ständigt vilsna uppdaterande versioner av oss själva till att stå med stadiga fötter i ett språkligt och kulturellt sammanhang där vi bättre förstår oss själva och vår omvärld.
För kännedom: Jag har inte själv läst Kafka så ni kan beskylla mig för att tala finare än jag lever. Hur som helst känner jag ett oändligt mycket starkare släktskap med lektor Alsheimer än med Blondinbella
No comments:
Post a Comment