Vi har ett akvarium. Den stora guldfisken heter Frippe, den lilla heter Doris och hängande på akvarieväggen sitter algätande Gollum. De behöver mat två gånger om dagen och vattnet ska helst bytas vart fjärde dag. Det är allt men det är stort.
I det här landet har de flesta alltid mat på bordet, vi behöver inte tänka på livets grundläggande betingelser. Våra behov är tillfredställda varför allting istället handlar om begär.
Behov är objektiva: den som inte äter dör.
Begär är subjektiva: jag måste ha den där mp3-spelaren.
Av konsumtionskulturen följer därför en tilltagande mentalitet som bygger på att var och en alltid har rätt på sitt eget sätt. Individens önskningar skymmer sikten från de universella sanningarna att vi alla sitter i samma båt, att vi består av samma grundmaterial. Många av oss stirrar blint på begärda mål och tror att allt kan fås via genvägar och förhandlingar, på individens egna lilla sätt (tidiga idoluttagningar). Men den som vill bygga ett hus uppe på berget måste bära upp stenarna, den som söker kunskap måste läsa 100 böcker, den som vill lära sig spela piano måste öva 1000 timmar. Det är allmängiltigt och obestridligt precis som maten till fiskarna.
Denna insikt fick jag efter att ha läst en välskriven artikel i en av våra stora dagstidningar. Men det är svårt det där med jagets begär, jag är själv en av de som blir omkullcharmade av att se Apples vd Steve Jobs presentera den senaste modellen av Iphone. Den kan steppdansa, sjunga kupletter och gå ner till hörnet och köpa kaffefilter. Ibland faller jag till föga och blir slav under jagets kortsiktiga begär, andra gånger tänker jag nej , sätter mig och tittar på akvariet och tar upp gitarren istället.
No comments:
Post a Comment