Rycka i kopplet

Vi har börjat träna på gym. Ibland går vi själva var och en, ibland går vi tillsammans. Att gå tillsammans är bra får då kan vi hjälpas åt att komma i kläderna och gneta oss upp för backen genom skuggornas betongdal utanför. Efteråt är vi rödrosiga i ansiktet och känner oss friska och lyckliga.

Att gå ensam är en annan sak. Den jobbigaste delen med att träna är att ligga i sängen/soffan och tänka på att träna. Tanken är jobbigast. När jag kommer på plats på gymmet kör jag på av bara farten, för det mesta, inga problem, men tanken...

Jag kan inte låta bli att tänka på hundprataren på TV, Ceasar. Jag minns speciellt en scen där en hund har problem med att gå ner för en trappa. Ceasar demonstrerar som vanligt med järnpondus hur man tar kommandot och rycker till i kopplet så att... the dog snaps out of it. En mental blockering av rädsla hindrar hunden från att gå ner för trappan eller något annat tillsynes odramatiskt.

Hundar är inte som människor, människor är inte som hundar, eller?
Att rycka i kopplet på en rädd motvillig hund, att gå till en coach för en rädd motvillig människa.
Hundar är som människor, människor är som hundar.

...en skillnad dock, vi kan plocka upp vårt eget koppel och rycka till

...men inte idag, imorgon