Det kommer alltid människor springande i sista minuten, de vill åka med spårvagnen trots att de inte var på plats i tid.
Nästan alltid springer de skrattandes, och oftast är de kvinnor, varför? Vad är det som är så jävla roligt?
Så där, då var det ventilerat.
Annars då? Jodå, det "rullar" på, för alla er som undrar samt er som inte undrar:
Jag och kärleken laddar för skidsemester nästnästa vecka, oj vad rart o mulligt!
Nedre botten har testrepat med en sångerska men det rann ut i sanden.
Nedre botten ska träffa en annan jazzgitarrist istället och hoppas det kan bli nåt.
När jag sitter där i körhytten och gör mina varv rinner musiken ur mig mer och mer för varje kilometer. Får inte tappa den, måste förbli musiker, det är min starkaste identitet. Jag vägrar att bli hopsjunken och livlös som de gamla spårvagnsveteranerna.
Förslösad talang är det sorgligaste som finns.
Klart slut
No comments:
Post a Comment