Rycka i kopplet

Vi har börjat träna på gym. Ibland går vi själva var och en, ibland går vi tillsammans. Att gå tillsammans är bra får då kan vi hjälpas åt att komma i kläderna och gneta oss upp för backen genom skuggornas betongdal utanför. Efteråt är vi rödrosiga i ansiktet och känner oss friska och lyckliga.

Att gå ensam är en annan sak. Den jobbigaste delen med att träna är att ligga i sängen/soffan och tänka på att träna. Tanken är jobbigast. När jag kommer på plats på gymmet kör jag på av bara farten, för det mesta, inga problem, men tanken...

Jag kan inte låta bli att tänka på hundprataren på TV, Ceasar. Jag minns speciellt en scen där en hund har problem med att gå ner för en trappa. Ceasar demonstrerar som vanligt med järnpondus hur man tar kommandot och rycker till i kopplet så att... the dog snaps out of it. En mental blockering av rädsla hindrar hunden från att gå ner för trappan eller något annat tillsynes odramatiskt.

Hundar är inte som människor, människor är inte som hundar, eller?
Att rycka i kopplet på en rädd motvillig hund, att gå till en coach för en rädd motvillig människa.
Hundar är som människor, människor är som hundar.

...en skillnad dock, vi kan plocka upp vårt eget koppel och rycka till

...men inte idag, imorgon

Tecken

Jag ser en massa tecken omkring mig nu, temat är åldrande och död ställt mot återväxt och ungdom.
Morfar lämnade oss den 14 februari, för alltid saknad i varmt minne.
Han var stor i sin ödmjukhet, vänlighet och sitt engagemang för schack:



Här om kvällen såg vi The curious case of Benjamin Button, en man som föds gammal, åldras baklänges och dör som spädbarn. Den väcker intressanta frågor om skillnaden mellan att vara gammal och att känna sig gammal.
Jag såg ett reportage på nyheterna om ett par från Halland som befann sig någonstans mellan 85 och 90. De gick och tränade på gym varje dag och tipsade om att du får ett långt och gott liv genom kost och motion samt att låta bli cigaretter och sprit. Kanske sa de något om att inte stressa så mycket, om inte så lägger jag till det själv.

Hur som helst gick jag till systemet för att köpa livsförkortande dricka och till min stora förvåning blev jag tillfrågad att visa leg.

Man tackar, sa jag. Det är inte illa att bli tagen för 21 när man närmar sig 35.

Jag har tänkt att lägga ut en ny version av gitarrstycket Lagrima här och på Gitarrism. Det ska då spelas på den nya gitarr som morfar indirekt gav mig.
Problemet är att mina naglar bryts av hela tiden, jag får vänta, de växer ut igen...

På spåret

Det rullar på i gamla spår, som på räls, växlar, inga stickspår, det går fler tåg.
Om du ser ljuset i tunneln kan det vara ett mötande tåg.
Får inte ändan ur vagnen.
Ha ha ha, ho ho ho!
Jag spårar ur.